KRÖNIKA: MODEVÄRLDENS AMBIVALENS

Den kritik modevärlden ofta får utstå (och mestadels förtjänar) tenderar att eskalera till ren och skär smutskastelse. Det är trist att den eskapism som modet erbjuder alltid måste föraktas. Men den glamourösa bilden har alltid en bitter eftersmak. Det är som ett kuvert man kan fylla med en mängd vackra och sprakande drömmar men för att få behålla dessa måste du slicka igen kuvertet.

I våras chockades (eller var det egentligen någon som blev förvånad?) vi av nyheten att svenska modellagenturer raggat upp anorexisjuka unga tjejer utanför behandlingskliniker. Ingenting någonsin kan rättfärdiga detta och avslöjandet kastade en stor skugga över agenturernas samveten. Men trots detta tycks ingenting hänt, variationen av kroppar representerade på modeveckorna är fortfarande under all kritik.

Nyligen uttalade sig Naomi Campbell om den strukturella rasism hon sett växa sig starkare med tiden när det kommer till modeskaparnas uteslutande av svarta modeller på visningar. Den vita normen har följt oss i decennier och det kommer till en punkt då modeskaparna inte längre kan ursäkta sig – det handlar om medvetna val. Den passiva modevärlden har sett på och suttit apatiska på front-row och blivit matade med samma sorts budskap och ideal och samma repetitiva vi-och-dom-tänkande.

Men trots detta ligger det något annat i luften. En svag doft av förändring. Höstens modeveckor är snart avslutade och det känns inte bara som om dessa veckor genererat nya trender inför den kommande våren. Den amerikanska designern Rick Owens valde att presentera sin kollektion genom att låta en aggressiv dansgrupp bära plaggen och argsint stega fram på catwalken. De 40 dansarna var inte vanliga, långa, smala och vita modeller utan tvärtom. Kvinnor i alla kroppstyper och hudfärger tog plats och kom därmed med veckans kanske mest briljanta budskap. Rick Owens ville utmana den skeva uppfattningen om vad som anses vara vackert.

Kenzo som stod för förra säsongens mest uppmärksammade statusplagg, collegetröjan med tigertryck prytt med märkets logga, valde att denna gång lägga fokus på överfisket som pågår runt om i våra hav. Tröjor med texten “No Fishing, No Nothing” prydde modellernas kroppar medan de svassade runt bland artificiella fontäner och vattenfall. Kenzo har inlett ett samarbete med organisationen Blue Water som arbetar med att skydda haven och dess invånare från den mänskliga påverkan som sabbar mångfalden, och utvalda plagg kommer säljas till förmån för dessa ändamål.

Givenchy med Riccardo Tisci i spetsen och hans modeller representerade en fantastisk variation av etniciteter och utseenden vilket är så jävla viktigt för att undvika detta vi-och-dom-tänkande som fortfarande, år 2013, präglar branschen. Modet är och kan vara så mycket mer än snabba trender, det är även ett kraftfullt medium att använda för att propagera för åsikter, mode är politik. Låt dig hänföras men var ständigt på din vakt. Mina vänner, det gäller att vara medvetna om ambivalensen i dekadensen.

 

Text: Felicia Eriksson