Den senaste tiden har vi kunnat läsa i media om hur en etablerad svensk modellagentur scoutat, det vill säga letat efter nya modeller, utanför anorexiakliniker. Känslorna som väcktes efter detta avslöjande har varit många och starka vilket är förståeligt. Det är hemskt och fasansfullt och på detta vis borde det inte gå till. Men kom egentligen detta avslöjande som en överraskning? I dagsläget scoutas de smalaste tjejerna och killarna till agenturerna, för det är så det rådande modellidealet ser ut.

Saint Laurent, hösten 2013

Men mitt i allt detta tycker jag inte att allt ansvar ska ligga pÃ¥ agenturerna. LÃ¥t oss istället kika pÃ¥ modedesignernas ansvar. Det är deras ansvar att inte göra provkollektioner i storlek 32, att inte boka 14-Ã¥riga outvecklade flickor och pojkar till reklamkampanjer och inte skicka ut levande skelett pÃ¥ catwalken och försvara sig själva med att “men kläderna sitter mycket bättre pÃ¥ smala personer”. Det är inte sant nÃ¥gonstans. Utan dessa krav frÃ¥n mode-näringskedjans toppkonsumenter sÃ¥ finns inte behovet av extremt smala modeller hos agenturerna. Det handlar helt enkelt om utbud och efterfrÃ¥gan. För att en agentur ska existera behövs designers, modemagasin och fotografer som vill hyra in deras modeller och skapa en inkomst till agenturerna sÃ¥ att de kan driva sin verksamhet.

‘Ritual’, Laura Gavrilenko by Yiorgos Mavropoulos for Cake Magazine, april 2013

Modellindustrin har alltid varit och kommer alltid vara skoningslös och provokativ. eftersom det handlar om en industri som är utseendefixerad och förvandlar människor till objekt. Många modeller jobbar gratis och tvingas utstå kritik av både prestation och utseende. Det är dags att börja ta yrket modell på allvar, skapa regler och lagar som kräver variation av kroppstyper och förändra attityden till, vad som idag, anses vara idealkroppen. 

// <![CDATA[
var uri = 'http://impse.tradedoubler.com/imp?type(img)g(20230062)a(1866261)' + new String (Math.random()).substring (2, 11);
document.write('');
// ]]>